Eric Stempels och Per Landgren: En astronomisk 1600-talsskandal: om kyrka, naturvetenskap och akademisk frihet

Texten är en reflektion av föredraget En astronomisk 1600-talsskandal: om kyrka, naturvetenskap och akademisk frihet – Nils Celsius, kyrkan och naturvetenskapen den 14 november 2022.


I årets sista föredrag inom Katedralakademin talade Eric Stempels om Nils Celsius och hans inställda disputation i 1600-talets Uppsala. Stempels är forskare i astronomi vid Uppsala universitet. Föredraget följdes av samtal med idéhistorikern Per Landgren. Moderator i Katedralkaféet var Martin Sahlén. Evenemanget arrangerades av nätverket Kristen i akademin och Uppsala domkyrkoförsamling i samarbete med studieförbundet Sensus.

Föredraget utgick från boken Nils Celsius, kyrkan och naturvetenskapen av Erik B. Karlsson och Eric Stempels (Fri Tanke, 2020). Den innehåller en översättning av Celsius avhandling från latin samt kommentarer av författarna. Celsius (1658–1724) ville försvara sin avhandling vid Uppsala universitet men hindrades från teologiska fakulteten, trots att han fått godkännande av sin handledare professorn Anders Spole. Men varför? Och vem var denne Celsius?

För att förstå dispyten kring Celsius avhandling behöver vi förstå den tidens världsbild. Se på himlen: allt rör sig runt. Solen rör sig kring jorden där den går upp i öster och ner i väster (jämför med Predikaren 1:5). Himlakropparna rör sig kring polstjärnan, så att det ser ut som att de rör sig kring oss. Vi befinner oss i mitten av universum, kan man tro.

Den geocentriska världsbilden är grundad i Aristoteles och Ptolemaeus arbeten under antiken. Aristoteles hade kommit fram till att jorden var rund. Och jorden tänktes befinna sig i centrum medan månen, solen, planeterna och stjärnorna rörde sig i skikt, så kallade himlasfärer. För att kunna beskriva himlakropparnas rörelser behövde han dock många fiktiva koncentriska sfärer innästlade i varandra. Att himlakropparna rörde sig i perfekta cirklar, om än i ganska komplicerade system, var en tilltalande tanke. I den aristoteliska naturfilosofin tänktes olika lagar råda över månen och under månen. Tryckkonsten som uppfanns på 1400-talet möjliggjorde stor spridning av Aristoteles skrifter så att aristotelismen fick en renässans och kom att dominera vid lärosäten under lång tid.

År 1543 publicerade Copernicus sitt verk Om himlakropparnas kretslopp. Boken beskriver att jorden spinner kring sin axel och alla planeterna rör sig kring solen. På så vis kunde himlakropparnas rörelser beskrivas enklare och man behövde inte det komplicerade system av innästlade sfärer som i den geocentriska världsbilden. Boken hade varit klar länge, men Copernicus visste att det skulle bli konflikt. Övertalad av en kollega publicerade han den dock, dagen innan han avled. Förutsägelserna för planeternas banor är i stort sett lika bra för Copernicus heliocentriska världsbild som för Ptolemaeus geocentriska världsbild. Det visar sig att de båda modellerna är matematiskt ungefärligen ekvivalenta. Men Copernicus världsbild med planeterna i cirklar kring solen, var mer estetiskt tilltalande med sin enkelhet. Det estetiska var ett viktigt argument.

På 1600-talet observerade Galilei himlakroppar med teleskop. Observationerna var omvälvande, och de stödde Copernicus världsbild. Upptäckten av fyra av Jupiters månar visade att det finns himlakroppar som rör sig runt något annat än jorden eller solen, det vill säga varken jorden eller solen är något absolut centrum. Upptäckten av solfläckar visade att inte heller solen är helt perfekt, såsom man föreställt sig. Galilei försvarade sina observationer i boken Dialog om de två världssystemen publicerad 1632. Men den katolska kyrkan hävdade att det var jorden som var världsalltets centrum. Efter en lång process dömdes Galilei av inkvisitionens domstol till livslång husarrest. Detta var början till att observationer och experiment på allvar påverkade kunskap och världsbild.

Celsius var en svensk astronom. Hans far Magnus Celsius var professor i matematik vid Uppsala universitet. Även sonen Nils var intresserad av matematik samt av astronomi. Han skrev på en avhandling som skulle försvaras vid Uppsala universitet år 1679. I denna slog han fast att något i Bibeln inte kan tas för vetenskapliga axiom, inte heller kan man lita till sina sinnen för sådant, utan det enda tillförlitliga är observationer och experiment. Från teologiska fakulteten hade man dock synpunkter på ting som skulle strykas. Men Celsius stod på sig: om man gör vissa observationer som är konsekventa med en viss världsbild så får man välja den världsbilden. Vid den tiden förekom olika förhållningssätt till betydelsen av observationer: de kan ignoreras, eller är viktiga, eller används kanske för att beslöja sanningen. Celsius tog tydligt ställning för betydelsen av observationer, och detta förde med sig att han inte fick försvara sin avhandling. Det var en form av skandal, att krav från teologiska fakulteten hindrade att en avhandling fick läggas fram och försvaras i den filosofiska fakulteten. I stället måste Celsius flytta från Uppsala. Efter några år publicerade Newton sin Principia (1687). Nu hade man en matematisk teori för hur tyngdkraften verkar och då faller allt på plats. Med Nils Celsius son Anders Celsius (1701–1744) kommer betydelsen av observationer definitivt in vid Uppsala universitet.

Celsius hindrades från att försvara sin avhandling mer än ett sekel efter att Copernicus bok publicerats och några decennier efter att Galileis bok kommit ut. Men var det en skandal egentligen? Landgren kommenterade att det till en början efter Galileis offentliggöranden var en inomvetenskaplig strid, som dock komplicerades av den institutionella kyrkans makt och att den bakat in en av de stridande världsbilderna i sin teologi. Striden stod först mer mellan vad vi idag skulle kalla fysiker; teologernas världsbild kom in senare. Universitetet i Padua hade inte ens en teologisk fakultet. Men även dåtidens teologer var filosofer: ingen kunde undervisa vid de högre fakulteten (juridisk, medicinsk och teologisk fakultet) utan att vara filosof. Konflikt uppstår när Galilei börjar röra vid den aristoteliska naturfilosofin som ligger till grund for den geocentriska världsbilden: solen har fläckar, månens yta är ojämn, tillvaron är inte så platonskt perfekt.

Så länge vi bedriver vetenskap kommer olika tolkningsmodeller att ställas mot varandra, konstaterar Landgren. Det är så framsteg görs. Jag tänker på den fascinerande bild av universum som naturvetenskapen hittills klarlagt och samtidigt Psaltarens psalm 19: ”Himlen förkunnar Guds härlighet, himlavalvet vittnar om hans verk.”

Thomas Leyser

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *