Ulf Jonsson: Gud, Big bang och evolutionen: relationen mellan tro och vetande

Stjärnhimmel

Texten är en reflektion efter föredraget Gud, Big bang och evolutionen: relationen mellan tro och vetande från 10 september 2018.

September 2018 och nätverket Kristen i akademin arrangerade tillsammans med Domkyrkoförsamlingen i Uppsala den första föreläsningen inom ramen för Katedralakademin i Katedralkaféet vid Uppsala domkyrka. Religionsfilosofen och jesuitpatern Ulf Jonsson, professor vid Newmaninstitutet i Uppsala, talade denna kväll om naturvetenskap och kristen skapelseteologi. Det var fullsatt.

Hur kommer det sig att det överhuvudtaget finns något? frågade sig filosofen och matematikern Gottfried Wilhelm von Leibniz. Ja, det kan man verkligen undra! Och vad menas egentligen med att Gud skapar världen, allt det som finns? 

Teologi måste uttrycka sig inom ramen för en realistisk världsbild för att vara trovärdig. Naturvetenskapens makalösa framsteg medför att en realistisk världsbild idag har betydande inslag av naturvetenskap. Religiös tro är en övergripande världsbild, en tolkning av helheten. Inom teologin ställs frågor om det egna livet, hur man bör handla: Eftersom Gud skapat människan med fri vilja behöver hon ledning för hur man bör bete sig. Naturvetenskapen ägnar sig åt jämförelsevis mer begränsade frågor. Men även naturvetenskapen behöver en världsbild. Dock utgår man från denna utan att nödvändigtvis ifrågasätta eller ens diskutera den. Till exempel förutsätts att det finns en oberoende verklighet som vi kan upptäcka (så kallad kritisk realism), och inte behöver uppfinna eller konstruera, och det förutsätts att världen går att begripa.

Naturvetenskapen har klarlagt en fascinerande ordning på myriader nivåer i universum. Idén att det finns en ordning i universum från begynnelsen är uttryckt bland annat i den antropiska principen. Denna är några olika spekulationer som relaterar naturlagarna och de till synes fint avstämda naturkonstanterna till människans existens. Om vissa av naturkonstanterna vore endast något annorlunda än vad de är skulle liv inte kunna uppstå. Filosofen Richard Swinburne betonar att fokus på antropiska principen bör vara att det finns en förvånansvärd ordning i universum som kräver förklaring; det är inte finjusteringen av naturkonstanterna och att vi finns att konstatera den som är det intressanta.

Både inom naturvetenskapen och skapelseteologin menas att universum uppstår ur ingenting. Inom fysiken finns modeller för hur universum uppkommer spontant ur en kvantfluktuation (se t ex Lawrence Krauss bok Ett universum ur ingenting, 2012). Men Jonsson understryker att även en kvantfluktuation behöver någon form av betingelse för att uppstå. Här skiljer sig naturvetenskapen och teologin åt: Inom teologin menas att Gud skapar ur ett radikalt ingenting (latin: Ex nihilo).

Det finns vidare beröringspunkter mellan naturvetenskapen och skapelseteologin vad gäller livets utveckling genom evolutionen. Inom skapelseteologin har tanken framförts att Gud inte behövs för evolutionen, som så att säga fungerar av sig självt. Men Gud som skapat världen och därmed förutsättningarna för evolutionen använder sig av denna för sitt syfte. Gud är därmed inbegripen i ett kontinuerligt skapande (latin: Creatio continua).

Om Gud skapat världen har Gud skapat betingelserna för hur den fungerar. Gud är alltså den förutan vilken ingenting skulle finnas, vilket knyter an till Leibniz fråga inledningsvis.

Jag tänker att om Gud skapar världen och har något med verkligheten att göra då borde det på något plan finnas en djupgående samklang mellan naturvetenskap och teologi. I Första Moseboken i Bibeln beskrivs hur Gud skapar världen under en vecka. Gud låter en gudsvind svepa fram och världen skapas stegvis. Dag för dag blir den allt mer sammansatt. Berättelsen är vackert uppbyggd: den första och fjärde dagen, den andra och femte dagen samt den tredje och sjätte dagen hör samman. Detta uttrycker en ordning sådan vi även ser inom evolutionen i vilken livet och dess omgivning påverkar varandra och utvecklas tillsammans. Det stegvisa förloppet tycks mig likna hur ordning uppkommer i naturen, genom så kallad självorganisation långt från jämvikt. Dessutom: självorganisation framdrivs av ett flöde av energi eller information, vilket liknar hur Gud skapar världen genom att en gudsvind sveper fram. Det tycks kunna vara som aposteln Paulus skriver om Gud i Romarbrevet i Bibeln ”Ty alltsedan världens skapelse har hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomlighet, kunnat uppfattas i hans verk och varit synliga.”

Det var ett intressant föredrag i en anda av dialog och integrering mellan naturvetenskap och kristen skapelseteologi, ett viktigt tema i en splittrad värld. Det kom även flera frågor från publiken som Ulf Jonsson gav insiktsfulla och nyanserade svar på.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *