Johan Wejryd och Jonas Lindberg: Individen som medmänniska, medborgare och kund – vad spelar det för roll?

Överväldigande konsumentval i mörker

Texten är en reflektion efter föredraget Individen som medmänniska, medborgare och kund – vad spelar det för roll? från 25 november 2019.

Johan Wejryd, forskare i statsvetenskap vid Uppsala universitet, och Jonas Lindberg, präst i Uppsala domkyrkoförsamling samt religionssociolog, samtalade denna kväll i Katedralkaféet kring frågor rörande förhållandet mellan människans individualisering i marknadssamhället, demokrati och gemenskap.

Wejryd inledde med att ställa några frågor som sysselsatt honom i forskningen: Spelar det någon roll om vi tilltalas som kunder eller medborgare? Borde vi bry oss om huruvida det finns ett stort politiskt engagemang bland människor eller inte? Kan det vara så att marknadssamhället snedvrider demokratins värden? Enligt statsvetenskapen leder folkligt engagemang till ett mer jämställt inflytande och en bättre bild av människors önskningar för beslutsfattare att utgå från. Men kan det vara något med att vara konsument som minskar människors politiska intresse och därmed försvagar demokratin? 

Fram till 1950-talet fanns mjölkbutiker. Dessa sålde endast ett fåtal mejeriprodukter. Idag finns flera hundra mejeriprodukter att välja bland i ett matvaruhus – dock är mängden mjölk som konsumeras per person ungefärligen densamma! Samtidigt med konsumtionssamhällets framväxt har nyliberalismen varit en stark ideologisk strömning som förordar minskad politisk roll och ökad konsumentroll med dito val. Vi behöver göra både materiella konsumentval och ideologiska konsumentval. Det är tilltalande att själv få välja. Men jag tycker också att man kan bli så trött av alla dessa val. Hur mycket tid och möda kan det inte gå åt att välja en ny tandborste, ett elbolag eller en pensionsfond. Valet kan upplevas alltför mödosamt och görs då på lösa grunder, vilket knappast är uppbyggligt för varken individ eller samhälle.

Wejryds forskning visar att det tycks nöta på det politiska engagemanget och viljan till gemensamt ansvar att vara konsument. Detta är konsekvent med att exempelvis medlemskap i ideella föreningar, som politiska partier, sjunkit de senaste decennierna.

Lindberg noterade utifrån sitt perspektiv att när unga tillfrågas om sin livsåskådning svarar de ofta att det viktiga är att få välja själv. Det faktiska valet tycks vara identitetsskapande. Idag vill människan snabbt tillfredsställa sina egna behov, snarare än att exempelvis delta eller skapa i någon kulturell aktivitet. Att köpa frigör signalsubstansen dopamin i centrala nervsystemet; vilket kan leda till beroende. ”Jag” är så att säga gud, tänker jag. 

Lindberg vände vidare blicken mot historien och konstaterade att romarriket sägs ha fallit åtminstone delvis på grund av att statsmakten försåg medborgarna med olika slag av underhållning vilket minskade deras samhälleliga engagemang. Den stolte och heroiske romaren försvagades, sakta men säkert. Jag tycker det är en skrämmande tanke att vårt samhälle med dess blomstrande upplevelseindustri kanske är på väg åt samma håll. Inte nog med att vårt levnadssätt i konsumtionssamhällets överflöd tär på jordens resurser och är på väg att ge upphov till en miljökatastrof, utan med minskat engagemang i det gemensamma undergräver detta även vår förmåga och vilja att hantera denna situation.

Wejryd förtydligade att det inte är själva konsumentvalen i sig som passiviserar, men att ställas inför val, att tvingas välja, passiviserar oss. Vad kan man då göra? Hur kan man undvika individens håglöshet och istället nära samhälleligt engagemang och medkänsla? Det finns goda skäl att på något vis delegera val som vi idag tvingas göra själva.

Jag tänker i sammanhanget på religionsvetaren och socialfilosofen Martin Buber som betonade skillnaden mellan individ och person. Personen är medveten om sig själv som en som är: ”Jag är”. Individen å andra sidan säger sig vara på ett visst sätt: ”Så här är jag”. Buber observerade att människans engagemang i Det-världen, med alla dess val och jämförelser, minskar hennes relationsförmåga, att som person tilltala medmänniskan som ett Du. Detta tycks mig konsekvent med Wejryds forskning att när vi alltmer tvingas välja minskar intresset för det gemensamma. Vi blir mer individ och mindre person.

Spelar det alltså någon roll om vi tilltalas som kunder eller medborgare? Det är en sak att bestämma över sig själv och en annan sak att bestämma tillsammans. Enligt evangelierna sade Jesus: du skall älska din nästa som dig själv. Vi behöver både få bestämma över och rå om oss själva och att göra detta tillsammans, i stort som smått. Människan är både ett Det och Du. Det gäller en balans, vi behöver ha kraft och intresse för både och.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *