Josefin Holmström: Att förstå livet genom litteraturen

Stjärnhimmel

Texten är en reflektion efter föredraget Att förstå livet genom litteraturen från 12 oktober 2020.

Ett fåtal åhörare hade denna kväll i dessa tider förmånen att lyssna till Josefin Holmström när hon talade i Katedralkaféet om att förstå livet genom litteraturen — vi andra kunde ta del av föredraget på distans via dator. Holmström har doktorerat i engelsk litteratur och är författare samt kritiker i Svenska Dagbladet. Hennes senaste bok har titeln Emily Dickinson och vulkanerna.

Läsning är värdefullt och roligt. Vi kan lära oss om allehanda ting samt få erfarenheter och bekräftelse om vad det innebär att vara människa. Inte minst kan vi öva upp vår medkänsla. Dikter av den amerikanska poeten Emily Dickinson som levde åren 1830-1886 är ett bra exempel. Hon betraktas idag som en av de mest betydande författarna inom engelskspråkig poesi. 

Dickinson var totalt nyskapande för sin tid och hade förmåga att skriva om stora ämnen på minimal ”yta”. Hon skrev om det vardagliga med existentiell dimension, som exempelvis om död och odödlighet. Redan som ung var Dickinson bekymrad över dödens hot, särskilt efter att en kär kusin avlidit i tyfus. Holmström illustrerar med att läsa upp ”There’s a certain Slant of light” som Dickinson skrev år 1861:

There’s a certain Slant of light,
Winter Afternoons –
That oppresses, like the Heft
Of Cathedral Tunes –

Heavenly Hurt, it gives us –
We can find no scar,
But internal difference –
Where the Meanings, are –

None may teach it – Any –
’Tis the seal Despair –
An imperial affliction
Sent us of the Air –

When it comes, the Landscape listens –
Shadows – hold their breath –
When it goes, ’tis like the Distance
On the look of Death –

Emily Dickinson – There’s a certain Slant of light

Detta är lika vackert och smärtsamt som insiktsfullt och tvetydigt, tycker jag. 

Dickinson var sedan barnsben en flitig bibelläsare, vid sidan av att läsa Shakespeare. Men hon hade svårt att försona sig med Gud, som hon fann otillgänglig och avlägsen. Dickinson ville nog gärna förstå Gud, men så stor och mäktig som Gud är försvann Gud ändå för henne. Dickinson och Gud gick hela tiden om varandra. För Dickinson, med sin med åren försämrade syn, blev Gud också den som förblindar; jämför med aposteln Paulus omvändelse såsom den beskrivs i Nya testamentet (Apg 9).

Den västerländska litteraturen har på många sätt sprungit ur Bibeln, menar Holmström. Förr kunde många relatera till Bibelns berättelser och knyta an till dem utifrån sina egna liv. Psaltarens psalmer behandlar de flesta av människans känslor. Jesu liknelser fungerar än idag, då de manar till eftertanke och fördjupning. Det är därför tragiskt att dagens unga inte får del av Bibelns skatt av livserfarenheter i någon större utsträckning.

Vi behöver dock även idag gemensamma berättelser. Idag handlar dessa i stället om ting som mänskliga rättigheter, feminism och miljön. Medan det är nog så viktiga och engagerande teman har de inte den tyngd och de rötter som gamla berättelser har, som varit levande för människor under lång tid. Jag tänker på det Mikael Kurkiala skriver, att det finns en kraft i det arkaiska, det uråldriga (i När själen går i exil). Det finns ett värde i det som helgats och skyddats av människor genom generationer.

Som kristen ser Holmström extremt positivt på framtiden: Jesus kommer tillbaka. Men det blir värre innan dess och bristen på gemensamma berättelser med tillräcklig förankring är en del av detta. Och, avslutningsvis, som litteraturvetare finner hon något lockande i att se Gud som författare: alltid närvarande, skapande, nyfiken och glad!

Apropå Gud som författare tänker jag på att förutom att Guds ord som kommit människan till del har skrivits ner, var Guds son, Jesus, dessutom enligt Johannesevangeliet Ordet som blev människa. Information blev liv, skulle man kunna säga. Medan Johannesevangeliets text i första hand syftar på Jesus är den även konsekvent med dagens naturvetenskapliga forskningsfront, i vilken det allt tydligare framgår att information är en ursprunglig förutsättning för liv. DNA, exempelvis, är en form av litteratur som innehåller information om hur livet skall bygga sig självt. Detta ger ytterligare ett åtminstone ”slant of light” på kvällens tema: Att förstå livet genom genom litteraturen.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *