Texten är en reflektion efter föredraget Rysk ideologi och religion: vilken betydelse för anfallskriget mot Ukraina? den 3 oktober 2022.
I 2022 års fjärde Katedralakademi talade Pär Gustafsson under rubriken Rysk ideologi och religion: Vilken betydelse för anfallskriget mot Ukraina? Gustafsson är säkerhetspolitisk analytiker vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) och diakonkandidat i Uppsala stift. Evenemanget arrangerades av Nätverket kristen i akademin och Uppsala domkyrkoförsamling i samarbete med studieförbundet Sensus.
Vad får ryska soldater att slåss? Ryska militäranalytiker framhåller vikten av rysk andlighet och gudstro för rysk stridsmoral. Men är det så? Föredraget var en sammanfattning av den öppna forskning som Gustafsson och hans kollegor bedriver på FOI. En rapport om dessa resultat kommer att publiceras senare i höst och kan då laddas ner via foi.se.
Under tsartiden, före år 1917, var kyrka och stat nära förbundna i Ryssland. Det fanns ett militärt prästerskap, fältpräster som enbart arbetade med tsarens väpnade styrkor. Efter revolutionen 1917 upplöstes prästerskapet som då omfattade ca 3700 präster. I stället kom fientlighet mot all typ av religion och andlighet. Många präster mördades och kyrkor revs. Ateismen gjordes vägledande. Under Sovjettiden, från 1922 till 1991, rådde statsateism. Visst undantag gjordes under andra världskriget då man öppnade en del kyrkor, för att man visste att det fanns soldater som alltjämt var troende. Efter Sovjetunionens kollaps 1991 följde en kaotiskt tid då man sökte en ny nationell identitet. Man försökte återupprätta religion och andlighet, några kyrkor återuppbyggdes. Samhället var friare än idag. År 2009 återinförde president Dmitrij Medvedev det militära prästerskapet efter attitydundersökningar som visade att 70% av soldaterna var troende.
Ukraina utropade sig självständigt från Sovjetunionen den 24 augusti 1991, strax före Sovjetunionens upplösning senare under samma år. Ett arv från Sovjettiden var att det fanns kärnvapen placerade i Ukraina även om dessa alltjämt kontrollerades från Ryssland. I det så kallade Budapestavtalet 1994, som skrevs under av bland andra Ryssland, Ukraina och USA, garanterades Ukrainas suveränitet mot att Ukraina återlämnade kärnvapnen till Ryssland. Invasionen av Georgien den 8 augusti 2008 var första tecknet på att Ryssland var benäget att använda militärmakt för att utöka sitt territorium. År 2014 annekterades Krim och kriget i östra Ukraina startade. Våren 2021 skedde en militär uppbyggnad vid Ukrainas gränser under förevändning att man skulle öva. Den 24 februari 2022 startade en fullskalig invasion av Ukraina. Idag konstaterar Gustafsson att Ryssland överskattat sin förmåga och stridsmoral för denna typ av aktion.
Men vad är stridsmoral egentligen? Vi talar om stridsmoral som fenomen, det vill säga sociala och psykologiska processer hos soldaterna, den entusiasm soldaterna har inför sin uppgift. Vi kan även tala om stridsmoral som begrepp och teoretisera kring vad stridsmoral är för något. Hur tänker ryska militäranalytiker om stridsmoral? Var kommer soldaternas entusiasmen ifrån? Gustafsson redogjorde för att ryska militäranalytiker beskriver stridsmoral i kollektiva termer snarare än i den enskilde soldatens perspektiv. Det talas exempelvis om arméns psykiska eller själsliga styrka, andlig militär potential, andlig (moralisk) anspänning samt elektrifiering av hjärtan och segervilja (här kommer undantagsvis subjektet in, att det finns ett individ i den stora massan).
Gustafsson berättade att man identifierat tre huvudpunkter för hur ryska militäranalytiker menar att stridsmoral skapas. En viktig komponent är rysk andlighet. Detta är en unik rysk tankefigur, motsvarande finns ej i väst. Det gäller gudstro, vilket skiljer sig från väst där det även förekommer nyandlighet utan någon personlig gudsrelation. Andligheten ses som en källa till överlägsenhet gentemot väst och utgör grunden i militärkulturen. Ryssland befinner sig i krig med en antireligiös civilisation. Och kriget framkallar gudstro, det är alltså något positivt. Evigheten övertrumfar materien, stridsmoralen övertrumfar vapnen. Den andra punkten är (känslomässig) gemenskap i kollektivet, exempelvis i en brigad eller bataljon. Kollektivets mål är viktigare än individens integritet. Slutligen är militär tvångsmakt betydelsefull för stridsmoralen. Detta är inte unikt ryskt. Typiskt ryskt är dock att ordern är helig och ska genomföras trots att soldaten kanske dör. Jag tänker att historiskt sett har inte sällan politiska syften sammanvävts med religion, i öst och i väst.
Men Gustafsson konstaterade att om betydelsen av andlighet vore sådan som många ryska militäranalytiker framhåller skulle rysk stridsmoral vara överlägsen den i väst, eftersom något motsvarande inte finns där. Så hur är det egentligen i praktiken? Rysk andlighet är allmänt sett relativt betydelsefull. Ungefär 50% av befolkningen anser att religion är viktigt (vilket är en större andel än i exempelvis Sverige). Vidare tror 70% av de militärtjänstgörande på Gud. Dock kan betydelsen av denna andlighet för rysk stridsmoral ifrågasättas. Det finns väldigt få fältpräster, trots beslut om satsningar. Och man har genomfört framgångsrika militära insatser utan att fältpräster funnits med. Stridsmoralen är därtill dokumenterad låg på den ryska sidan. Det finns alltså kraftiga invändningar mot betydelsen av andlighet för rysk stridsmoral i kriget mot Ukraina.
Så vad får ryska soldater att slåss? Gustafsson betonade vikten av militär tvångsmakt och ideologisering. Det är samma mekanismer som finns i alla länder med militär. Man vill dock i Ryssland koppla samman militariseringen med andligheten, via det militära prästerskapet, i syfte att legitimera militariseringen och tränga ut pacifistiska röster — men detta har ingen inverkan på stridsmoralen. Det finns inga speciella tecken på att rysk andlighet är viktig. De som mobiliseras och skickas till Ukraina vill inte slåss (de som vill slåss har redan stupat). Den pågående mobiliseringen bygger på tvångsmakt. Frågan är om det räcker.
Det är en kamp mellan två perspektiv. 100 000-tals flyr utomlands från mobiliseringen. Men i det Kreml-trogna perspektivet är det ett marginellt antal som flyr: det finns miljontals reservister. Gustafsson tror dock att det Kreml-trogna perspektivet kommer att vara svagare, men det återstår att se. Uppenbart finns det stora problem. Ryssarna kan inte förlita sig på andligheten, men inte heller på logistik och ledning som det visat sig.
Thomas Leyser