Texten är en reflektion av föredraget Vad kan vi veta om den historiske Jesus? av Ulf Jonsson den 30 september 2024. Hela föredraget finns att se på Kristen i akademins YouTube-kanal här.
Kvällens föredrag inom Katedralakademin gavs av Ulf Jonsson, professor i religionsfilosofi vid Newmaninstitutet. Det handlade om vad vi kan veta om den historiske Jesus och var en översikt av Jonssons just publicerade bok Jesus från Nasaret (Artos, 2024). Boken är det andra bandet i trilogin Med tanke på tron. Katedralakademin arrangeras av nätverket Kristen i akademin och Uppsala domkyrkoförsamling i samarbete med studieförbundet Sensus. Från och med hösten 2024 ingår Katedralakademin i satsningen Existentiellt forum, ett samarbete mellan Uppsala domkyrka, Kristen i akademin och Newmaninstitutet med utgångspunkt i teologi, filosofi och vetenskap.
Jonsson har gjort en översikt av den samtida forskningen fram till år 2023 om Jesus som historisk person. Det är ett aktivt forskningsområde: de senaste femton åren har några tusen artiklar publicerats. Med nya metoder har man arbetat på ett annat sätt och har därmed kommit längre.
Det finns ovanligt mycket material om Jesus i jämförelse med vad som gäller för andra personer under antiken. De äldsta källorna om Jesus är Paulus brev i Nya testamentet som härrör från ca år 39 och framåt. Det råder konsensus om att när Paulus citerar andra och säger att det inte är hans egna ord, gäller det muntliga källor som använde minnestekniker såsom var brukligt vid den tiden. Dessa källor kan ha varit samtida med Jesus. Det finns mycket forskning om tillförlitligheten i muntlig tradering. Det var muntliga kulturer, man var van att tradera och den muntliga traderingen ansågs tillförlitlig. Därtill fanns också en tradition av skriftlig tradering. Evangelierna har av varandra oberoende beskrivningar, ändå är de så pass lika.
De fyra evangelierna skrevs år 70–100. De andra evangelierna som inte finns med i Nya testamentet är yngre, förutom möjligen Tomasevangeliet. De första icke-kristna källorna är från ca år 100, bland andra historikern Josefus. Som jämförelse kan antika texter ha ett spann på 1000 år mellan original och de äldst bevarade skrifterna.
Med nya metoder inom vetenskapen arbetar man på ett annat sätt, och kommer därmed längre. Idag analyseras evangelierna som antika biografier. Genom att studera hur antika biografier ser ut ser man på evangelierna på ett nytt sätt. Evangelierna går tillbaka till ögonvittnesskildringar och formen på texterna är också ögonvittnesskildringar. Men frågan är hur långt det är mellan ögonvittnesskildringarna och det som skrevs ner. Det fanns vid den tiden social kontroll för den muntliga traderingen av ögonvittnesskildringar. Kristna ögonvittnen fungerade som kontroll under flera år efter korsfästelsen. Idag anser man att i stort sett hela Johannesevangeliet är skrivet av ett ögonvittne. Det kan vara fallet även med Markusevangeliet.
Vilken bild får vi då av Jesus? Jesus judiska identitet är tydlig och är den viktigaste förutsättningen för att förstå honom. Han måste förstås i judisk kontext. Jesus hade en mycket hög uppfattning om Toran (de fem Moseböckerna i Gamla testamentet). Toran ingår i Tanakh, judendomens heliga skrift. Jesus kritik av dem som följde Toran har tidigare tolkats som att Jesus kritiserade själva Toran. På Jesus tid florerade många olika tolkningar av Toran. Jesus gjorde dock anspråk på vad Gud menade med Toran och utmanade därmed andra tolkningar. Jesus talade vidare om Guds rike, men föreställningen om Guds rike finns inte i Toran eller Gamla testamentet. Men han använder texter i Gamla testamentet och fyller dem med Guds rike. Jesus betraktade vidare Templet i Jerusalem som en plats där Gud var särskilt närvarande och han bejakade offerkulturen. Mot slutet av sitt liv gjorde Jesus en protesthandling i Templet, vilket ledde till att han arresterade och avrättades. Det kan vara så att Jesus gick i döden frivilligt och såg sig själv som ett försoningsoffer. Denna uppfattning finns i de allra äldsta skikten i källorna och verkar aldrig ha blivit ifrågasatt.
Jesus uppfattade sin relation till Gud som mycket nära. Han kan ha undvikit traditionella messianska termer om sig själv för att dessa var politiskt laddade: han vill inte komma in i det fältet. Jesus använde i stället son, eller människosonen, om sig själv. Paulus använde dock i sina tidigaste brev för Jesus, utan att blinka, Kyrios — den grekiska översättningen av Jahve, namnet på Gud i Gamla testamentet.
Jonsson har också sett på hur man arbetat med frågan om Jesus död och uppståndelse utifrån dagens metoder. Redan på 1970-talet frågade sig sociologen och filosofen Jürgen Habermas vad som är den mest sannolika förståelsen av texterna om uppståndelsen. Det är här av betydelse att texterna inte primärt är mytologiskt rotade, utan grundade i vad människor varit med om. Svaret på frågan om uppståndelsen ägt rum beror dels på vad man menar med ett historiskt faktum och dels på vad man menar med uppståndelsen. Kristendomen uppkom på grund av att lärjungarna hade upplevt Jesus uppstånden. Det var detta som gav energi åt hela rörelsen. Ingen har kommit med en annan förklaring som är lika koherent med källorna.
Avslutningsvis konstaterade Jonsson att det är viktigt att skilja på historieforskning om Jesus och teologi om Jesus. Men tankar hör hemma i ett sammanhang. En historisk kontext kan berika sammanhanget för teologin. Och en god teologi behöver historisk förankring.
Thomas Leyser