Höstens första föredrag 2025 gavs av Nina Björk, fil dr i litteraturvetenskap, författare och frilansskribent, som presenterade sin bok Medan vi lever: tankar om existensen (Wahlström & Widstrand, 2024). Detta följdes av ett samtal mellan Björk och Lovisa Bergdahl, universitetslektor och docent i pedagogik, Södertörns högskola. Det var ett samarrangemang mellan Domkyrkoakademin (tidigare Katedralakademin) som ordnas av nätverket Kristen i akademin, Uppsala domkyrka och Sensus, samt Newmaninstitutet och Uppsala universitet inom ramen för Existentiellt Forum: teologi, filosofi, vetenskap.
Vad är ett gott liv? Hur får vi mening i tillvaron? Frågorna är särskilt relevanta med tanke på klimatkris, våld i samhället, den digitala världens krav på vår uppmärksamhet och, inte minst, människors upplevelse av livet som meningslöst. Många gör nog sådant de egentligen inte vill göra, som saknar mening för dem, ansåg Björk.
Vi har blivit tränade i att tänka i kvantitativa termer, som antalet ”likes” i sociala medier, men mindre i kvalitativa termer och djup i livet. Sociala medier vittnar om människors vilja att bli sedda och bekräftade. Redan Rousseau (1712-1778) konstaterade dock att denna vilja kan bli inflammerad: framträdandet kan bli viktigare än varat. Fokus förflyttas då från det egna livet till andras, vilket innebär förlust av det egna livet.
Björk nämnde influerare och behovet att följa dem för att kanske känna sig delaktig i ett sammanhang. Influerare har visat sig effektivare än traditionell reklam. Men vi har lärt oss att se på reklam med misstänksamhet. Vad händer när vi börjar se influerare, som kanske ses upp till eller betraktas som vänner, med misstänksamhet?
Mänskliga relationer vilar på tillit. Idag kan vi dock tyvärr inte tro på vad människor säger. Björk observerade att vi blir allt mer alienerade från grundläggande ting. Ju mer vi är i den digitala världen desto mindre är vi närvarande med alla våra sinnen i nuet. Det är som att individen håller på att försvinna. Hon har alltid varit för kollektivet, men även individualitet.
Centralt i sammanhanget är autenticitet, framhåller Björk. Det gäller rätten att vara sig själv, att våga vara sann och stå för den man är i relation till andra. Men om villkoret för autenticitet är självskapat kan det inte existera, utan kan i stället användas för att kringgå moraliska frågor: Det här känns rätt för mig, och då får jag bete mig såhär. I stället måste det utgå från att vi är beroende av varandra, så att vi undviker att göra saker och ting på andras bekostnad. Vi har frihet och kan höja oss över vår omedelbara vilja, inget djur kan göra detta i så hög grad. Björk betonade att det går att se sin egen vilja, sina begär, som främlingar inombords. Utan denna förmåga skulle vi inte kunna vara moraliska och djupa.
En speciell ingrediens i ett gott liv är upplevelse av mening. Björk vill sätta fokus på meningen i livet, medan vi lever, snarare än att tala om någon mening med livet, som från ett utanförperspektiv. För att uppleva mening behövs någon idé om framtiden. Det räcker inte med nuet för att må bra, utan det behövs rörelse.
Men det som ger mening är inte samma som det som ger glädje och lust. Mening är ett komplext begrepp. Man kan tala om objektiv mening: att prata med sina akvariefiskar dagarna i ända kan upplevas subjektivt meningsfullt, men är det inte objektivt sett. Vem har då rätt att avgöra vad som är objektivt meningsfullt? Ingen har någon speciell expertis. Björk menar att frågorna är öppna för var och en att svara på, samt samla ihop svaren och diskutera med varandra.
Bergdahl instämmer i betydelsen av autenticitet: vi vill ha äkthet, men ägnar oss åt ljug, vi längtar efter verklighet, men ägnar oss åt att låtsas. Allt ska vara äkta, samtidigt som det inte är det. Men finns det platser som bjuder motstånd, där man kan odla sin autenticitet? frågade Bergdahl. Visst finns det ställen där vi kan glömma att vara självupptagna, och alla känner glädje av att vara där. Det kan vara att ta en skogspromenad eller ha en trädgård, eller att vara en del av ett kollektiv, vara med barn eller delta i politisk kamp. Det finns massor av ställen där man inte framställer sig utan bara är, konstaterade Björk.
Kan kyrkan vara en sådan plats? frågade Bergdahl. Björk vet inte, hon har aldrig varit med. Frågan är om där gäller vem som tror mest, eller är andlig på ett visst sätt, eller om det är att bara kasta det som tynger och slappna av. Hon är inte religiös, utan det är det här livet som gäller, här och nu, tänker hon. Men förutom att behöva göra en massa tråkiga sysslor behöver det ändå i grunden finnas en vilja att ta hand om den stunden. Bergdahl lyfte fram bokens fina titel Medan vi lever, att det handlar om meningen i livet.
Bergdahl frågade vidare hur Björk ser på den sanning som kyrkan predikar. Björk vill inte att någon ska diktera för henne vad som är bra eller sant, utan det vill hon avgöra själv. Men Björk ansåg också att det måste finnas människor som försvarar det genuina, att exempelvis läsa en bra roman, kanske lite krävande, som behöver tid, i stället för att se en glättig TV-serie. Det ska inte bara vara upp till var och en att finna sina egna meningsfulla ting, på egen hand, utan vi människor beror av varandra.
Här tänker jag avslutningsvis att även kyrkan kan ses på så sätt. Det är en sak att se kyrkan som en fjärmad auktoritet, ett ovanifrån. Det är en annan sak att i tillit följa Jesus i gemenskap med andra, såsom kyrkan och han predikar i evangelierna (t ex Joh 12:25–26), och därigenom själv upptäcka huruvida vägen innebär mening i livet eller ej.
Thomas Leyser