Texten är en reflektion efter föredraget Psykiskt lidande och psykisk ohälsa den 25 oktober 2021.
I höstens andra Katedralakademi samtalade de båda psykologerna Karolina Isberg och Camilla von Below om själsligt lidande och psykisk ohälsa. Evenemanget arrangerades av Nätverket kristen i akademin och Uppsala domkyrkoförsamling i samarbete med studieförbundet Sensus, och var även ett samarbete med podden “Psykologer läser Bibeln”.
Samtalet utgick från romanen Britt-Marie var här av Fredrik Backman (2014). Britt-Marie sitter på en pall framför en orienteringstavla: ”Du är här”! Ibland kan det kännas som att man inte vet vem man är, vad man vill eller att man är upplöst i kanterna. Då kan det vara skönt att veta åtminstone var man är någonstans. Britt-Marie har levt för sina barn och sin man, och glömt sig själv. Men nu är barnen utflugna och mannen vill lämna henne. Då finns inget kvar.
Kvällen rör sig i gränslandet mellan själsligt lidande och psykisk ohälsa, att förstå sitt lidande utifrån olika tolkningsramar. Temat är lika gammalt som människan även om ordet depression endast är ungefär 150 år gammalt. Det handlar om att förstå depression: medicinskt och som upplevelser av begränsningar. Sett över livstid drabbas ca 36% av kvinnor och 23% av män någon gång av depression. Det ser olika ut för alla. Kardinalsymptomen är att man känner sig nere och/eller är ointresserad av det som tidigare intresserade. Man kanske inte kommer upp ur sängen på morgonen eller kommer inte iväg. Det känns i kroppen, det är annorlunda än vad man kände tidigare. Depression spänner över ett brett spektrum, från mer vardaglig upplevelse till att behöva bli inlagd för vård.
En positiv sida av depression är att den är grund att göra något nytt i ens liv, att förändra något. Man kan förstå sitt lidande utifrån olika tolkningsramar. Kyrkoläraren, författaren och mystikern Johannes av Korset som levde på 1500-talet skrev om själens dunkla natt, med vilket han nog menade någon form av depression. Han talade om att känna sig värdelös i Guds ögon. Han rekommenderade kontakt med en själasörjare eller vägledare som leder och hjälper till. Du är på en resa, en genomresa. Det gäller alltså inte att gå tillbaka till dit man man var, utan att tillsammans med själasörjaren vandra igenom natten. Det finns något gott i depressionen, den hjälper oss att komma vidare i livet.
Dag Hammarskjöld skrev i sina Vägmärken: ”När det blir stilla omkring dig och du stannar i skräck: ser att arbetet blivit en flykt undan ångest och bort från ansvar, […] — döva dig då inte genom att åter söka jäktet.” Detta kanske gäller även för Britt-Marie som har gått upp i barnen och sin man, och därigenom kanske bedövat sig. Men finns det en bättre väg? Svårigheten är att balansera sina egna och omgivningens behov. Det hör liksom till livet att gå igenom olycka. Med hjälp kan vi vara kvar i natten och ömt bringa reda i det som känns svårt, och därigenom komma vidare.
Men kan lidandet ha någon mening? Det gäller att inte idealisera lidandet, understryker Isberg och von Below. Frågan är dock vad ledsamheten kan kommunicera. Alla terapiskolor har sina egna svar på detta. Beteendeterapi, till exempel, svarar med att man behöver ändra sitt beteende, som att försöka aktivera sig något mer. Tankarna kanske inte fungerar, men kroppens känslor är att lita på. Här är det viktigt att vi behöver varandra, åtminstone emellanåt. Som Johannes av Korset menade är en vägledare till hjälp att ta sig igenom den dunkla natten, när vi kanske inte orkar gå själva. Man behöver balans mellan att få vara med sig själv, att dra sig undan, och att ta hjälp av varandra, inte minst för att få bekräftelse på den man är. Att få fatt i någon form av mening är en viktig komponent i att orka ta sig igenom lidandet.
Jag tänker här på psykiatern och psykoterapeuten Viktor Frankls definition av religiositet i termer av livsmening: ”Att vara religiös är att ha funnit ett svar på frågan: Vad är livets mening?” (Gud och det omedvetna). Frankl konstaterade att även Einstein, teologen Paul Tillich och filosofen Ludwig Wittgenstein från sina respektive utgångspunkter kom fram till motsvarande och överlappande definitioner av religion och religiositet.
Britt-Marie vet nu var hon är. Hon stoppar ner sin lista i handväskan (hon skriver många listor) och håller den hårt, som man gör när ens liv ska börja!
Thomas Leyser