Texten är en reflektion efter föredraget Föreställningsvärldar – kan religion och tro förstås utifrån? den 14 mars 2022.
I 2022 års andra Katedralakademi samtalade Ingrid Malm Lindberg och Susanne Wigorts Yngvesson kring temat Föreställningsvärldar: kan religion och tro förstås utifrån? Lindberg är teologie doktor i religionsfilosofi och präst i Svenska kyrkan. Yngvesson är professor i etik vid Enskilda högskolan Stockholm, samt författare och översättare. Moderator var Martin Sahlén. Evenemanget arrangerades av Nätverket kristen i akademin och Uppsala domkyrkoförsamling i samarbete med studieförbundet Sensus.
För en tid sedan skrev Yngvesson en gästledare i Kyrkans tidning i vilken hon frågade sig om teologins begrepp har blivit obrukbara: ”Går det att tala och skriva populärt om teologi i vår kultur?” Hon hade skrivit om Augustinus och några ställen i hans Bekännelser, och försökte gå in i texten och förklara vad den avser. De akademiker som läste hade svårt att förstå vad hon skrev. De teologiska begreppen, som Gud och omvändelse, upplevdes predikande. Frågan uppstod hur man kan skriva populärt om teologi och tro utan att uppfattas som predikande.
Lindberg disputerade år 2021 på en avhandling om hur man använder fantasi i religiösa och naturvetenskapliga praktiker, som i ritualer och i tankeexperiment och modeller. Det kan vara problem att översätta religiös föreställningsvärld med begrepp som gudomlig och transcendens. Hon framhåller att teologi alltid varit översättningsarbete. Men varför är den föreställningsvärlden så speciell?
Vi lever religiöst sett i en undantagsdel av världen: Sverige är ett av de mest sekulariserade länderna. Yngvesson konstaterar att det verkar som att vi förlorat förmågan att föreställa oss och ha ett språk för det transcendenta. Men hur djupt har egentligen sekulariseringen nått? Vi ska i vår tid verkligen hålla fast vid trons språk samtidigt som man måste arbeta med att kommunicera. Ett begrepp som synd, till exempel, skär rakt in i modernitetens samhällsordning och oss som individer, och kan uppfattas som provocerande. Det går inte att bara ta bort begreppet och ersätta det med något annat. Det vore att förenkla och förlora mycket av komplexiteten i människans tillvaro. Även om vi inte förstår alla begreppen i exempelvis psalmerna som vi sjunger ger de oss ändå tillgång till ett sammanhang och en öppning mot något transcendent som vi inte utan vidare kan göra oss av med utan att utarmas.
Lindberg nämner Kuhns paradigmskiften. I olika paradigm kan man inte prata med varandra då samma begrepp används på helt olika sätt. Filosofen Alasdair MacIntyre talar i sin bok After virtue om den tilltagande globaliseringen av moderniteten, med individualisering och urbanisering där människor bryter upp från sina rötter och splittras allt mer. MacIntyre menar att den tid är förbi när vi kan tala med varandra på djupet över gränserna. Här gäller det att för sin egen skull hitta en gemenskap där man kan kommunicera på den ö man befinner sig. Kommunikation mellan öarna går inte. På ett ytligt plan har vi lätt att tala med varandra, men utan djupare mening. McIntyre missar dock en del, menar Yngvesson. Vi tillhör alla flera olika öar, som vi inte alla delar med dem vi umgås med, annat en enstaka. Existentiellt sett är vi i grunden ensamma, varifrån vi skapar relationer till människorna i kulturmiljön.
Yngvesson noterar vidare att vi inom kristendomen har bekännelser, som att Gud skapat himmel och jord. Dessa ligger fast. Sedan kan vi som Luther fråga oss vad dessa betyder. Där kan vi och vetenskapen komma in idag och hjälpa till. Vi kan inte ta bort själva bekännelsen men däremot kan vi fortlöpande arbeta med tolkningen av den. Lindberg inflikar att de flesta som engagerar sig i någon form av religiös verksamhet är överens om vissa saker som sanna. Det kan exempelvis gälla konkret sanning, känslomässig sanning och/eller kroppslig sanning. Religionen har sanningsanspråk som är oberoende av vad vi tycker eller tänker är sant. Vi kan dock i varje tid arbeta med tolkningen av dessa sanningar, vad de betyder för oss i den tid som är.
Svårigheterna med att kommunicera det som gäller tro för icke-gudstroende för mina tankar till att tro kan gälla en form av emergent ordning som bygger på sekulär ordning. Denna ordning tycks mig kunna karaktäriseras av starkare relationer, mellan troende såväl som till Gud, än vad som är fallet för icke-troende. Ordningen kan tänkas uppkomma av ett flöde från Gud för vilket de troende är öppna. De starkare relationerna i denna ordning uttrycks exempelvis genom att troende har mer av språk och sammanhang för att föreställa sig och tala om det som existentiellt sett är meningsfullt. För att beskriva en emergent ordning används begrepp som inte är relevanta på en mindre sammansatt ordning, vilket är konsekvent med svårigheterna att kommunicera religion och tro med den som inte är gudstroende. Ett exempel från naturvetenskapen är det ordnade och rena ljuset från en laser, vilket kommer av att många atomer samverkar (har ”relationer”) som svar på en elektrisk ström (ett flöde). Laserverkan har ingen mening när vi ser till endast enstaka atomer eller när strömmen eller flödet från källan är för svagt.
Sahlén frågar hur Lindberg och Yngvesson tänker om det vi inte kan föreställa oss. Lindberg menar att vi ofta ändå har någon form av föreställning, endera sammansatt av det vi föreställt oss tidigare eller att vi skapar något (litet) nytt. Yngvesson tror att vi inte har förmåga att föreställa oss något som är utanför vår värld, Vi förstår världen utifrån våra upplevelser och sinnen. Men med det sagt: allt är inte sagt, vi kan anta att det finns mer än människans erfarenhet. Verkligheten är så komplex, även utanför vårt språk och våra erfarenheter. Naturvetenskapen visar det tydligt, tänker jag. Skeenden på mycket korta tidsskalor, höga hastigheter och andra extrema förhållanden, för vilka vår vardagliga föreställningsförmåga inte är anpassad, går att beskriva med abstrakt matematik och detta kan träna forskarens intuition även om vi inte kan göra oss en konkret föreställning.
Thomas Leyser